Jag visste redan första gången vi sågs att dagen skulle komma när jag skulle behöva säga adjö till dig. Jag slog bort tanken och sa till mig själv "det är många år dit".

Åren gick

Du blev sjuk kräktes och mådde dåligt. Vi åkte till veterinären. Jag minns att jag tänkte "inte nu, jag är inte redo. Nej så här slutar inte vår saga" Jag tvingade bort tankarna. Du hade bara ätit något olämpligt den gången och behövde vila.

Åren gick

Vi var ute på promenad och fick möte av ett äldre par som hälsade på dig, tyckte att du var fin och frågade om din ålder. Jag svarade så klart och damen utbrast att ni var nästan lika gamla, men att det märktes inte på dig. Den dumma tanken gjorde sig återigen påmind och jag tänkte "ja, du börjar bli till åren, men det är en bra bit kvar så pigg som du är, eller?"

Åren gick

Vi besökte ditt favorit ställe och tog med bästa leksaken. Jag kastade och du hämtade. Efter en liten stund ville du gå hem igen. Något jag brukar vara först med. Tanken gjorde sig på nytt påmind. Denna gången tänkte jag "är detta början på slutet?" Jag  viftade bort tanken. Du ville säkert gå hem för att det snart börjar regna såklart.

Åren gick

Tanken gör sig nu påmind oftare och oftare om att vår tid tillsammans snart är slut och jag måste släppa dig för att du ska kunna gå över regnbågsbron. Jag kommer att försöka förneka det in i det sista. Så snälla. Jag ber dig berätta när det är dags för oss att säga adjö.