Revanschen i Lomma 2026
Vi åkte till Lomma BK den 1 augusti, bara jag och Echo. Jag ville testa att bara åka själv med henne efter den totala floppen i Halmstad månaden innan. Även om det kändes lite tråkigt att åka utan lillmatte, så kände jag att vi måste testa något nytt och detta var det ända som jag kände skulle fungera eftersom det gick bättre när vi var i Höganäs och Echo inte viste att lillmatte var med. Att det sedan inte gick hela vägen i båda klasserna var ju mest troligt att det var närmare 32 grader den dagen när vi startade andra klassen. Nu var det fin väder och skulle bli lagom varm. Om vi hade något emot oss så var det väl att jag inte hade tränat så mycket som jag hade önskat den närmsta vecka då jag hade varit tillbaka på jobbet efter semestern, men någonstans så hade ändå ett lugn infunnit sig och jag VISTE att denna dag kommer att bli bra, riktigt bra. Känslan fans där redan innan vi åkte hemifrån på morgonen.
Domarna som ritade och dömde klasserna var Anna-Karin Dahlstedt och Josefin Berglund. Anna-Karin har jag aldrig startat för tidigare så där viste jag inte vad jag hade mig att vänta, men Josefin har jag startat för vid några tillfällen och jag gillar hennes banor. Dem brukar flyta på fint och ha minst ett moment med en teknisk svårighet som utmanar samarbetet och kommunikationen mellan förare och hund, vilket jag tycker är kul. Det blir liksom som en lite utslagning. I Höganäs var det "360¤, vänster" i "långsamt tempo" där många hundar satte sig.
Jag startade på bana B för Anna-Karin. Efter bangången så kände jag att banan flöt på bra och att där inte var några större svårigheter. Samma gällde för bana A sedan, men jag återkommer till det.
Jag plockade ut korten ur kortleken med samma moment som fanns på banskissen, inför uppvärmningen och började värma 4 ekipage innan. Echo hade mycket fint fokus på mig och tyckte nog att det var på tiden att vi hittade på något kul ihop. Samma fina fokus höll sedan i sig inne på bana ändan till efter målgång och vi lämnat banområdet. Mina händer skakade medan vi gick banan och jag kände att jag var tvungen att tänka på att andas när vi skulle stanna i vissa moment. VILKEN HÄRLIG KÄNSLAS. Just där och då så fick Anna-Karin skriva vad hon ville, för vi hade verkligen gjort vårt bästa. ABSOLUT BÄSTA!!! Efter bangången på bana A för Josefin så var där lite klurigheter med mycket svängar och en "Spiral, vänster" som låg väldigt nära snöret runt banområdet. Redan under uppvärmningen så hade vi inte lika fint fokus som innan, och detta hängde sedan med in på banan. Echo missade lite kommandon och jag väntade inte in lika mycket som jag hade önskat att jag gjort, men vi tog oss i mål med inte allt för stora missa och en känsla av att vår insats var "good enough".
Medans vi väntade på resultaten så minglade vi lite och avnjöt en brunch som vi hade packat med oss. Echo fick ett tugg och jag en pastatallrik med lufttorkad skinka, soltorkade tomater, avokado, basilika och mozzarella.
När resultaten sedan började rulla in så fick vi reda på att vi hade fått ihop 75/100 på bana A och jag kände att jag kunde andas ut. Nu hade vi våra tre kvalificerade resultat för diplom i rallylydnad och för att Echo skulle få sin titel RLD N, men tanken slog mig också att om det gick så bra på bana A som JAG kände kändes mycket sämre än på bana B vad var då resultatet på bana B? Det andra resultatet låg också inne och vi hade fått ihop 97/100 på bana B!!! Helt ofattbart!!! Vi låg dessutom i ledningen, men det var mer än hälften av resultaten som inte inkommit än, så chansen att det skulle hålla hela vägen som första plats kändes inte så stor, men kanske andra eller tredje? Faktiskt så kändes det som att det var en bagatell just där och då. Vi hade kommit dit för att hitta fokus på banan och för att få godkända resultat på våra starter. Allt annat var bara bonus.
När alla resultaten hade kommit in så stod det klart att vi hade VUNNIT klass B på hela 97 poäng. WOW!!! Vi fixade det!!! Vi höll ihop hela vägen, jag och min ÄLSKADE lilla hund.
Kommentarer